Här kommer äntligen historien om Elaka Gösta – en grillkorv som har satt sina spår på marknader runt om i Sverige sedan ett decennium tillbaka! Många har sökt och letat efter källan. Spanat runt och ställt frågor. Den elaka har dock lyckats dölja sitt förflutna. Fört en framskjuten tillvaro men ändå låg profil. Nu är tiden inne.

Här kommer berättelsen om en av vår tids mest eftertraktade och hemlighetsfulla korv.

Den numera väletablerade grillkorven Elaka Gösta är inte bara en av världens hetaste grillkorvar. Det finns annat, bortom köttinnehåll, kryddor och kokskåp – en bakomliggande mekanism, väl maskerad i ett virrvarr av ”normala” produkter. Det är viktigt att understryka att det i grund och botten handlar om värme och kärlek, en genuin vilja att slå vakt om en skatt och föra arvet vidare. Många glömmer lätt detta när Elaka Gösta kommer på tal. Man dras med i glädjefloden, sveps iväg av en slags inre glädje över att äntligen få möta legenden. Men som sagt, kärnan den består av värderingar. När jag åkte på mina första marknader i början på 90 talet var det aldrig tal om några kryddade korvar. Det skulle vara lamt. Nästan på gränsen till smakfattigt. Korvrevolutionen hade inte nått Sverige på den tiden – falukorv och fläskkorv sattes i första rummet. Så hade det alltid varit och så skulle det fortsätta att vara! Vi säger basta till det kryddade eländet! ekade det över marknadsplatser landet runt. Att säga sig vilja bryta invanda normer, luckra upp i det lite fyrkantiga korvtänket gick inte hem i stugorna. Men så hände det något. Det var ingen blixt från klar himmel. Snarare ett litet duggregn som övergick i korvskurar. Gradvis såg vi en vilja till förändring. En process som växte fram i spåren av ett allt mer öppet samhälle. Det gick inte längre att blockera det nya. Vitlöksdoften svepte in över gränserna, cayennepepparn bars ombord på flygplan och orsakade oreda inom en ganska traditionell verksamhet.
Vad vi såg var ett paradigmskifte!

I den eran av nyheter och chiliinspirerade vingslag kom tanken att vara med och inte tappa fart måste jag själv bli en del av förändringen. Efter några goda råd och en lyssnande attityd till marknadskundernas vilja formades tanken på en alldeles speciell grillkorv – Elaka Gösta.
Ofarlig, inbjudande men ändå redo att bita ifrån om frånvaron av respekt infann sig. Samtidigt med den elaka placerades Gösta Bohman epos ”Så var det” i korvbilarna. Det fanns en samklang, ett naturligt tycke. Boken blev en maskot, ett måste. Utan den gick det inte att finna vägar framåt. Processen var absolut beroende av transparens. Allt annat skymde sikten.
Min far som spunnit vidare på min farfars tanke och handling, slakteri och korvproduktion i Bräkne-Hoby, Blekinge såg vikten av att dels föra Gösta Bohmans arv vidare på ett lite mer okonventionellt sätt, men även samtidigt slå två flugor i en smäll. Varför inte se till att detta arv ger smaklökarna en kick? Varför inte ge Gösta en namne inom korvvärlden?
Därefter växte Elaka Gösta. Med stöd av den lilla blå boken började de första stapplande stegen mot att erövra en ny generation hungrande globaliserade korvturister. Att ha haft privilegiet att turnera Sverige runt med både Gösta och ”Gösta” har givit många värdefulla kontakter vilka sedan mynnat ut i vänskapsrelationer. Många har gjort misstaget att underskatta kommunikationskraften hos Elaka Gösta. Men, som sagt, det är farligt att underskatta kraften i en så talangfull korv.
Jag minns en dag i Virserum, ute på den gröna ängen. Det hade regnat dagen innan vilket alla som varit i Virsesum vet vad det innebär. Lite halvsunkigt, torrt men ändå svampigt i luften. Däcket på ena korvbilen hade sjunkit ner några decimeter vilket förde det goda med sig att jag kom närmare kunderna. Just på den där marknaden trippade en välklädd gentleman förbi.
Vi började tala om vädret. Ganska snart spanade han in såväl den lilla blå som Elaka Gösta. Frågan var naturligtvis vad kopplingen fanns. Varför denna politiska manifestation mitt i den fredade zonen? Mitt i korvbilen! Det borde fan ta mig vara förbjudet som någon vilsen skäl uttryckte det.
Det visade sig dock att den här mannen var Sveriges EU ambassadör Sven Olof Pettersson, numera stationerad i Australien.
Elaka Gösta blev den sammanhållande länken som gjorde att vi höll kontakten. Även om det i ärlighetens namn skall tilläggas att isterbanden gjorde sitt till. Men Gösta var där, öppen för alla, ambassadörer som glassförsäljare. Alla var vi lika och förundrade över kraften i denna korv. Bräknes-Hobys gåva till mänskligheten som någon vänligt sinnad skäl uttryckte det.
In på scenen efter detta har bland tusentals korvfans Sverige över även statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kommit. Även här skall det medges att det finns andra korvar som ur ett rent hungerperspektiv kommer före, men i grund och botten finns den där inbördes beundran för Gösta. Andra beundrare är politikerna Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman. Korvarnas budskap kör med andra ord rakt igenom partierna, står över partipolitiken och går sin egen väg – liten och go. Harmlös men ändå ett kraftpaket.
Vad Gösta Boman hade sagt över att ha fått en korv döpt efter sig vet jag inte. Jag tror att han hade varit stolt. Att han hade lutat sig ner. Beställt ett paket. Satt igång grillen eller elden i lä av sin bod och helt enkelt bara njutit. Det är det som är hemligheten. Att kunna njuta fast det ibland sticker till lite – lite som livet.
Och Elaka Gösta lever kvar, starkare än någonsin Med Kurs mot Framtiden.

2010-05-28
// Anders Olsson